Annons:
Etikettsångteknik-och-sångtermer
Läst 21338 ggr
Leramani
12/9/12, 2:11 PM

Artikulering - att höras tydligt

Om man alls bryr sig om den text man ska tolka och uttrycka när man sjunger en sång bör man ge artikuleringen en liten tanke. Sång är ett sätt att uttrycka sig eller en text man tycker om, något som berör. Att texten hörs är då en bra förutsättning. Här får du några tips!

Tydlig artikulering är ett verktyg i vår musikaliska verktygslåda, som man kan använda sig av eller göra en grej av att inte använda.

Konsonanterna - nyckeln till tydlig artikulering

Om man vill ha tydlig artikulering så att texten går fram, ska man göra konsonanterna så långt fram i munnen som möjligt. Konsonanter är mycket svaga ljud och de försvinner lätt om man "sväljer" dem, dvs gör dem någonstans i mitten av munhålan.

Träna upp din artikulering

Man kan träna upp sin förmåga att göra konsonanterna så att de hörs genom att säga dem på lite olika sätt och höra om det blir skillnad. Prova att göra dem med tungspetsen, säg T T T T T - först långsamt med pauser mellan. Går det bra så gör du det snabbare och försöker att få varje T att bli lika tydligt och så att man hör varje T för sig. Spela gärna in så att du sedan kan höra bättre hur det blir. Gå igenom alla konsonanterna på samma sätt, försök att få dem lika långt fram i munnen och lika tydliga.

OBS! För att kunna göra detta bra krävs att man är avslappnad i tungan och inte spänner käkarna.

Lägg sedan till en vokal, t.ex. Te Te Te eller Ta Ta Ta. Gör på samma sätt som tidigare och låt inte vokalen ändra hur du gör ditt T.

När du känner dig bekväm med det och det låter tydligt, börja med att sjunga och gör på samma sätt. I början kan man känna sig lite stel och få svårt att både tänka på var man lägger konsonanterna och att sjunga, men som med allt annat så vänjer man sig och efter en tid har de tydliga konsonanterna blivit enkla.

Ett par exempel på bra artikulering, titta gärna på hur de gör:

http://youtu.be/zON_5xDgYy0

http://youtu.be/u2Vr1ODCUag

Lägg märke till hur tungan ligger när konsonaterna görs långt fram. Ljudet man hör själv när man sjunger upplevs som om det uppstår mellan framtänderna.

Artikelbild: Greg Neate

De Lapsus Resurgam

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Inkanyezi
4/28/13, 7:53 AM
#2

Inte bara artikulationen, uttalet, utan också fraseringen är en betydelsefull komponent i att göra texten hörbar. Där kan man ha hjälp av att texten är väl anpassad till musiken, eller tvärtom, kan en okänsligt skriven text göra det nära nog omöjligt att sjunga så att det hörs vad man vill säga.

En ofta förbisedd detalj vid fraseringen är synkopering. I synnerhet när man sjunger i kör, kan det vara ytterligt svårt att synkopera, eftersom det kräver samtidighet, vilket sätter krav på körledarens arrangemang; det är alltid lättare att bara hålla sig till noterna.

Den jag främst tänker på är peruanskan Chabuca Granda som, kanske genom att hon verkade vid teatern, var en mästare på frasering. Hon bevarar diktionen från teatern i sången, på ett sätt som är säreget. Hon skrev också ett stort antal sånger, som har blivit mycket älskade, och som alla är lätta att framföra med god frasering, med föredömlig artikulation, ochså när man som flertalet missar de, åtminstone för mig, viktiga synkoperna. Chabuca Granda var en av våra allra största musikskapare, och hon framförde också sina sånger på ett mycket personligt sätt. Här nedan är två exempel.

Det första är en av alla versioner av hennes La Flor de la Canela, där en argentinsk grupp, Los Chalchaleros, sjunger den relativt slätstruket, visserligen med god diktion, men utan den säregna luftighet som kännetecknar den peruanska valsen, i synnerhet Chabuca Grandas verk. Så kommer Chabuca Granda in själv i refrängen. För mig var det första gången en andlös upplevelse. Jag hade inte hört henne tidigare, och hennes frasering och synkoperna ger stycket ett helt annat liv.
http://www.youtube.com/watch?v=QhWLi_wuA0E

Och  Los Chalchaleros illustrerar också en vanlig missuppfattning om verket, där de har växlat genus på personen som sången tillägnas, och där ett par av fraserna har förvanskats genom att ändra efternamnet Moreno, som var personen som Chabuca hade tillägnat sången, till "morena", som betyder "mörkhyade kvinna". Sången riktas till José Moreno Alarcón och är ett starkt debattinlägg emot att staden förnyas på ett okänsligt sätt. Chabuca Granda gjorde den i samma anda som de stockholmare som vill bevara Slussen. Här följer en version där hon själv sjunger den:
http://www.youtube.com/watch?v=uOlb6SV5dwQ:

Det finns många svenska sånger som också låter sig sjungas med frasering som stämmer med melodin. Bland de mest kända är kanske Dan Anderssons, men också Alf Hambe har en väldigt god frasering, och hans sånger är lätta att sjunga så att texten hörs. En annan visdiktare, lite mer sparsmakad är Tove Jansson. Hennes Höstvisa är ett utmärkt exempel på samspel mellan text och musik, där man kan frasera tydligt.
http://www.youtube.com/watch?v=1VEYDDakh9M

JazzBass
4/29/13, 3:39 PM
#3

#2 skrev: Inte bara artikulationen, uttalet, utan också fraseringen är en betydelsefull komponent i att göra texten hörbar. Där kan man ha hjälp av att texten är väl anpassad till musiken, eller tvärtom, kan en okänsligt skriven text göra det nära nog omöjligt att sjunga så att det hörs vad man vill säga.

Har aldrig tänkt på det här men jag håller med till fullo! Troligtvis är det på grund av detta som jag tycker det är väldigt svårt att uppfatta texter i rap-musik. 

Intressant inlägg i övrigt och trevlig musik du länkar till. 🙂

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Inkanyezi
5/18/13, 1:35 PM
#4

I den balinesiska och indonesiska blandkulturen mellan europeiskt och inhemskt finns en musikstil som heter "krontjong panjanji", där sången alltid brukar artikuleras väldigt väl. En mycket god exponent är Suara Bintang Baru, där jag länkar låten Dibawah Sinar Bulan Purnama (under fullmånens sken).
Om direktlänken är död kan den hittas på:
http://mp3take.com/download/275d6db3f74d2527/krontjong_panjanji_suara_bintang_baru_di_bawah_sinar_bulan.htm

Om man vill öva på den, så finns det karaokevarianter på tuben. Texten kan man också hitta där, exempelvis här. Det finns betydligt fler versioner på youtube, men den jag tycker allra mest om är Suara Bintang Baru.

Krontjong panjanji utmärker sig annars inte för synkopering i den högre skolan, men det är en mycket speciell musikstil, där balinesiskt och holländskt möts. Något som är väldigt typiskt är just att sångarna brukar artikulera oerhört tydligt.

Inkanyezi
7/3/13, 11:01 PM
#5

Ett särskilt problem i diktionen är att uttala tonande klusiler som följer på tonlösa klusiler eller frikativer. I flytande talspråk tappar dessa klusiler ofta toningen, vilket ibland kan göra texten svårare att följa. Om man exempelvis ser inledningsorden i Dan Anderssons "Till min längtan", så börjar den så här:

  • Du är livets bröd och vin,

Den frasen kan lätt i stället låta mer som:

  • Du är livet, spröd och vind…

Och senare i texten "ljusets dotter", där samma ligation av s och d blir "st" och det kan låta som "ljuset ståtter", vilket ändå är orimligt, men när man sjunger dikten bör man ge akt på att inte binda ihop ord som är mer tydliga när de uttalas var för sig.

Att dela upp mellan orden i stället för att binda ihop dem kan vara mycket viktigt, och särskilt just i sådana fall där helt andra tolkningar kan göras när man hör det. Man måste alltså ha ett litet mellanrum mellan livets och bröd, och uttala den tonande klusilen b tydligt, för att det ska bli rätt.

Den här uppdelningen och fraseringen gör man ju inte i vanligt tal, men när man läser dikter eller sjunger bör man vara uppmärksam på det och anpassa sitt sätt att uttala orden tydligt.

Just inledningsfrasen missar Thorstein Bergman på, och jag är ganska oense med hans frasering i övrigt. Jag tycker att den är för slätstruken och oartikulerad, trots att han uttalar ganska tydligt. Ligationen i "ljusets dotter" är inte så uttalad som i inledningen med "spröd", men i "på vår lyckas sista bränder" finns ingen ansats till att sära på lyckas och sista, det blir lyckasista (eller lycka sista).

http://www.youtube.com/watch?v=DBFlveinjfY

Inkanyezi
7/19/13, 8:04 AM
#6

Eftersom jag ju ändå har kritiserat/recenserat Thorstein Bergman får jag väl sticka ut hakan när jag har pekat på några av detaljerna. Jag har egentligen aldrig sjungit solo inför publik, än mindre a capella, och det är väl lite utlämnande att sjunga på nätet, men varför inte? Det kanske kan få det att släppa för någon annan som är osäker och som inte riktigt törs.

Och jag gör inte anspråk på perfektion, även om det är ett par passager där jag har försökt trycka lite på hur diktionen samtidigt kan följa musiken och få god satsmelodi, vilket kanske mest tydligt kommer fram i näst sista versen.

Här kommer först texten. Dan Andersson dog 1922, så hans upphovsrätt upphörde 1972, och även om det vore sjuttio år, så har det passerats nu. Musiken däremot är Thorstein Bergmans.

Till min längtan

Du är livets bröd och vin och du är drycken som kan döda,
från det gamla ur det gångna i mitt blod du droppat ner.
O, du läker deras fötter som bland törnena förblöda,
du är sändebud till honom som i ensamheten ber.

Vart du för mig vet jag icke, om till djup, till himlar höga,
men du viker ej ifrån mig förrän jag är stoft och mull,
förrän tung och kylig jord har täppt igen mitt brustna öga,
förrän sövd av dina sånger jag på vägen stupat kull.

Du är min, o drottning Längtan, aldrig tröttnar du att kalla
och att tyst och heligt stilla vid min bädd i natten stå.
Mörk och hög mitt hjärta vill du draga till dig och befalla
att bevingat emot himlen genom stjärnekvällen gå.

Och om än du tog min glädje, aldrig har du dock din like,
himlens upphov var din moder och din far var Herren Gud.
Kom ihåg mig, ljusets dotter, när du kommer i ditt rike,
låt mig lägga ned mitt huvud mot en flik utav din skrud.

Livet födde du och bar det fram på starka unga händer,
närde det en tid med glädje ur ditt rika jungfrubröst.
Steg med uppåt lyfta armar på vår lyckas sista bränder,
tog farväl av vår och sommar och steg ut i dödens höst.

Hösten fick du, vintern drack du skön tills hjärtat sakta skälvde,
allt blev lysande och härligt, jord och rosor, gräs och is.
Över dig en evig himmel, hård men stjärnbesållad välvde,
där du stapplade på vägen upp till fridens paradis.

Dan Andersson (1918)

Annons:
Upp till toppen
Annons: