Har du sjungit i kör har du med största sannolikhet stött på ord som “sopran” och “alt”. Detta är exempel på olika rösttyper, eller stämmor som det också kallas. I den här artikeln förklaras det hela lite närmre.
En rösttyp eller stämma är en viss typ av sångröst som uppfattas ha vissa identifierbara egenskaper eller kännetecken, till exempel ett visst omfång eller en speciell klang. De olika rösttyperna ser olika ut bland män och kvinnor.
Kvinnostämmorna i en enkel kör brukar oftast bara delas upp i alt och sopran, men det finns egentligen fler.
Kontralten är den allra mörkaste kvinnostämman. Uppdelningen mellan alt och kontraalt är något som vanligtvis bara görs inom klassisk musik och opera.
Inom vanlig körsång är alt den mörkaste kvinnostämman. Det är också en vanlig stämma inom popsång.
En mezzosopran har ett omfång som hamnar mitt emellan alten och sopranen. Mezzosopraner har oftast en något djupare, tyngre och mörkare ton är sopraner.
Sopran är den näst ljusaste rösttypen. I en kör får sopranen ofta sjunga sångens melodi medan de andra stämmorna sjunger en variant.
Den ljusaste rösttypen hos kvinnor, som är ganska ovanlig. Motsvarar inte falsett, sjungs med full röst. Koloraturer har ofta stort register och når alt-läge så väl som e3 - c4. Exempel på koloratursång är Nattens drottnings arior i Trollflöjten av Mozart.
Mansstämmorna i enklare körer brukar delas upp i bas och tenor. Även här finns det egentligen fler stämmor än så.
Kontrabasen är den allra mörkaste mansstämman. Men precis som kvinnans kontraalt brukar inte denna stämma användas inom vanlig körsång.
Inom vanlig körsång är basen den lägsta mansstämman. Mannens basstämma kan liknas vid kvinnans alt.
Baryton är en stämma mellan bas och tenor.
Tenor är den ljusaste mansstämman i en vanlig kör.
En kontratenor är en mansstämma som kan ta höga stämmor i stil med kvinnans alt, mezzosopran eller till och med sopran.
För att lista ut vilken stämma just du hör hemma i finns det inget annan väg än att testa dig fram. Om du redan är med i en kör är den enkla vägen att helt enkelt testa de olika stämmorna och känna efter vilken du känner dig mest bekväm med. Vill du testa själv hemma kan du ta hjälp av ett piano och känna efter inom vilka toner du känner dig bekvämast. De olika stämmornas "bekvämomfång" kan du se på bilden nedan (som tyvärr är på engelska).
Bilder
Bigbirdz
Singwise.com
Spännande! Tänk om man kunde identifiera sin egen röst i dessa olika uppdelningar. :)
Kan ju inte spela piano, önskar dock högt att jag kunde…
Jag kom hit för jag har en fråga om just detta, så istället för att starta en helt ny tråd om exakt samma sak frågar jag här. Detta har gäckat mig i nästan tio år, nämligen.
Det var en musiklektion i sjuan och jag minns inte övningen, men jag tror vi skulle prova körsång eller något liknande.
Musikläraren, som egentligen inte var behörig lärare, sade att man kände när man gick över gränsen mellan skönsång och falsksång, i näsan.
Den ursprungliga frågan var om det låg något i detta, men jag vet att artikeln pratar om bekvämlighetszoner, så nu undrar jag istället om det kan vara samma sak som den här påstådda känslan i näsan?
(Tror att främsta anledningen till att jag inte kan släppa det, fast att det gått nästan tio år, är för att jag kommer från en lång rad av falsksjungade personer, men jag har aldrig känt känslan i näsan, vilket jag tycker att jag borde ha gjort för länge sedan. Jag kan känna i halsen att jag går över en gräns, men då går jag över till zonen där det är skönt att sjunga, jag lämnar den inte. Kanske tecken på jag sjunger falskt, vad vet jag? Funderar gör jag i alla fall.)
Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!
Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta!
Jag tror inte det handlar om en övergång mellan skönsång och falsksång, utan snarare en övergång mellan bröströst och huvudklang. Detta är olika register (det finns en artikel om det också, om du är intresserad), vilket är delar av rösten som låter och fungerar på olika sätt. Man känner nästan alltid övergången mellan dem, speciellt om man är nybörjare. Många är ovana vid att använda sin huvudklang eftersom det för de flesta är bröströsten som kommer mer naturligt när man sjunger (vilket beror på att det är den rösten man använder när man pratar). På grund av att man inte är van vid att använda sig huvudklang kan det i många fall låta lite sådär. Väldigt svagt och onaturligt ljust. Jag tror det kan vara detta din lärare pratade om, men att hen hade fått det lite om bakfoten.
Bekvämlighetszonerna jag nämner i den här artikeln handlar mer om var man känner sig trygg och var man känner att ens röst låter bäst. Man passerar ingen magisk linje till eller ur sin bekvämlighetszon, utan det handlar bara om att det kanske känns lite jobbigare att sjunga utanför den.
Jag har aldrig hört något om att man ska känna något i näsan när man sjunger falskt.
Hoppas det här gav dig lite klarhet i det hela!
#5 Ja, det kan nog ha varit så faktiskt, men att hon fick det att framstå som om man började sjunga falskt när man gick över till huvudklang, vilket jag har förstått inte alltid är fallet.
Jag förstod vad du menade med bekvämlighetszon, men musikläraren spökade i huvudet, jag fick känslan i halsen istället för i näsan, men det hörde ju inte till det viktiga i frågan.
Tack, det redde ut saken tillräckligt i alla fall.
Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!
Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta!
Detta skulle nästan haft en egen tråd tycker jag. :)
#7 Ja så här i efterskott håller jag med, men i skrivande stund kändes det ut att höra hemma här.
Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!
Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta!
Jag har sjungit sopran i alla år, men när jag fått barn sjönk jag något. Till stor del berodde det nog på att jag under en tid lade sången på hyllan och när jag började i gen efter ett par år så var jag otränad och ovan.
Jagville dock tillbaka till sopranen eftersom det är där jag trivs bäst, så jag tränade som en tok och snart var jag där igen… och där är jag ännu!!
#9 Du sjunger i kör? :)
#10
Bland annat ja…
#11 Undrar som en liten parentes lite hur det funkar. Men jag startar en ny tråd om det. Svara gärna i den. :)
Det handlar inte riktigt om hur stort ens register är - utan inom vilka toner man känner sig mest bekväm. Var i ditt spann känner du dig trygg och bekväm i din röst? Jämför det med bilden i slutet av artikeln så kan du lista ut vilken stämma du hör hemma i.
En sopran skulle till exempel kunna sjunga mörkare än mitten C:et, men känner sig mest bekväm ovanför det.
Det var mörkt! Är du säker på att det stämmer? Visst kan du säga att du platsar i båda stämmorna. Hamnar du någonsin i en kör kommer du mest troligen att behöva placera dig i en "kvinnlig" stämma, och dit hör inte bas och tenor - du får då placera dig i kontraalt eller alt beroende på vad som finns (oftast finns bara alt) då det är det närmsta du kommer bas och tenor.
#16 Jag anpassar mig oftast till låten, jag har sjungit i kör där fick jag ta höga och låga toner för att jag har ett brett register. Jag "tränar" på att få upp det och sånt, men jag kan inte ta de allra mörkaste starkt men jag kan ta dem. Tenor sjunger jag starkast på så det är kanske det som passar mig bäst? ^__^
#19 Knepigt. Man kan kanske hitta något klipp på youtobe och jämföra med annars.
Jag är Baryton om vi ska gå efter ovanstående bild - men när jag sjöng i kör så var jag förstås tenor, men jag trivs bättre med baryton om jag ska sjunga solo vilket är det vanligaste jag gör.
Och så är jag man förstås…
Jag testade mitt omfång på gitarren eftersom jag inte har ett piano (men väl en synt) och det gick alldeles utmärkt - och på gitarren var min lägsta ton just E på 6:e strängen (den tjockaste).
Hej förresten!
\Rickard
"I livet utan slut, där jag nu befinner mig, är allt perfekt, helt och fulländat, och ändå förändras livet ständigt."
Louise L. Hay
Medarbetare på Spiritualism i Fokus
Jag kan ta höööga toner vilken är jag då xd :)
Intressant ny information, hade aldrig hört talas om koloratur. Men jag undrar om det är inte är fråga om så kallade flöjttoner á la bl.a. Mariah Carey? Det är inte många som kan framställa såna toner och jag tror inte det är fråga om en falsett heller fast det kanske närmast påminner om det klangmässigt.
Förresten, jag trodde mitt register gick från lägst C#-1 (d.v.s. en liten ters under låga E-strängen på en gitarr) med min mörkaste morgonröst till C#3 (högsta falsetten jag kan producera). Men för nån vecka sen när vi hade kul i studion med ett band jag är med i behövde vi ett skrik i en låt, och när jag tog i så mycket jag bara kunde blev det ett F3 med hård distorsion och som efter en stund, när tonhöjden började sjunka, ändrades till en trasig "dubbelton". Lät lite myskot, men en ny upplevelse var det. I mixen lät det som en hög distgitarrton som sjönk sakta. :-) Rösten tog ingen skada av det, att skrika är en högst naturlig försvarsfunktion hos människan och skadar inte om man gör det skapligt och inte försöker dämpa det eller nåt.
Annars skulle jag väl säga att mitt användbara register enligt figurerna i artikeln ligger mitt emellan baryton och tenor, kanske närmare baryton. Är det "klassisk" mörk klang som behövs har jag svårt för toner över G1, men med poppigare klang kommer jag upp till C2 ungefär för enskilda kortare toner.
Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus
Har hört att det är skillnad på en "operabas" och "vanliga basar", operabasarna når inte så högt, stämmer d ? Ett högt E är mkt högt för dom ? Här tror jag oxå det kanske är individuellt… ( om jag tänker rätt )
Tittar man i musiklexikon
Källa Musiklexikon "En rik källa till musikaliskt vetande" så ligger Bas F-f1 ( Boken tryckt 1982 )
Mvh
C
Jag hamnar nog i baryton, för inte klarar jag några riktigt höga toner, som exempelvis min vän Kiko i Palma Soriano. En sak som jag tycker är intressant är att han faktiskt sjunger de riktigt höga tonerna också som såväl brösttoner, huvudklang och i vad jag uppfattar som falsett, och att övergången är sömlös. Enligt den här uppdelningen är han nog närmast kontratenor:
http://web.comhem.se/~u77479609/03-Natali.mp3