Mitt första (och värsta) uppträdande var i skolan, under julspelet. Jag hade fått Josef-rollen i julspelet i kyrkan, vilket lät bra under terminen.. Ett tag innan jul gjorde sig puberteten påmind och när det nalkades till jul lät jag troligen mer som ett flyglarm än som en "Julspels-Josef".. Det hela lät skit rent ut sagt och mina sånginsatser var inget man blir prisad för.. Jag skämdes länge och hoppades att folk skulle glömma fort..

Nu kan jag skratta åt det. Jag hoppas dock innerligt att det inte finns på någon gammal filmkamera någonstans så jag slipper återuppleva det ;)

En gång för många år sedan hade vi med bandet två spelningar samma helg, och jag var förkyld och eländig. Förstås tog jag i lite för mycket på den första spelningen, den gick bra trots förkylningen men rösten var rätt slut efteråt. Normalt sett brukar den vara bra igen följande dag men nu var den det inte. Jag hade jättestora problem med att komma tillräckligt högt i vissa låtar, fast jag tog i gick det inte och det lät inget vidare. Kämpade mig ändå igenom spelningen men den har fastnat som en av de sämsta spelningarna för mig rent tekniskt sett.

Sen ska man inte tala om alla gånger som man rapat i mikrofonen på grund av att man inmundigat kolsyrehaltiga drycker innan spelningen. Det har jag sedermera försökt undvika i det längsta. Behöver man ändå rapa mitt i en låt gäller det att försöka tajma in det mitt mellan två fraser så brukar det inte märkas.

Jag kommer ihåg när jag skulle sjunga på min pappas 50-årsdag. Valde en helt fel låt med höga toner.

Själva versen gick jätte bra men när jag kom till refrängen (Där det fanns i princip BARA höga toner) så failade jag.  Min röst "sprack" och det fanns så mycket folk… men jag fortsatte att sjunga helt falskt. Efteråt fick jag (Till min förvåning) applåder  Men det är ju klart att det var s.k "artighetsapplåder" haha..

Det var i alla fall jätte pinsamt xD

Jag skulle sjunga en aria i en bachmässa, i den lokala kyrkan. Innan jag åkte till kyrkan skulle jag göra mig snygg i håret och fick för mig att låna min mans hårspray med "kollagen" som skulle vara så bra.

Jag råkade då rikta flaskan åt fel håll och sprutade hårspray rakt in i munnen och andades i överraskningen in kletet. Det smakade faan och jag fick bråttom att försöka skölja ur munnen.  Vad jag inte visste var att kollagen är tagna från djurhår och jag är pälsallergiker.

När jag kommit till kyrkan var jag jättehes. Jag kunde knappt prata. Jag hade ändå röst nog för att sjunga någorlunda, men jag talade om vad som hänt och sa att jag inte klarade att sjunga arian. Dirigenten ville ändå att jag skulle försöka sjunga min aria. Han pratade på om att det inte gjorde nåt om det inte fungerade, att han stödde mig 100% och att jag bara kunde sluta sjunga om rösten inte höll, så skulle han slå av orkestern och avslutat stycket. Helt vansinnigt bestämde jag mig för att lita på honom och försöka sjunga.

Men det gick åt pipsvängen. Jag började sjunga min aria, när det var dags. Den första frasen fungerade bra,  jag slappnade av och sjöng på. I tredje frasen bröts rösten och sedan fanns inte ett ljud. Jag kunde inte ens pipa och det var tvärstopp, som om någon stoppat igen halsen med isolering.  Det var inget att göra mer än att stå still, titta i noterna och vänta på att orkestern skulle avsluta kompet.

Dirigenten var inte alls stödjande, han lät orkerstern köra alla verserna och jag fick stå där som ett fån inför fullsatt kyrka, gloende medsångare och orkester, och vara tyst. När det äntligen var över, gick jag och satte mig och såg då en arg blick från dirigenten. Efter konserten skällde han ut mig och jag kunde inte svara,  jag hade ingen röst alls. Det kom bara luft när jag försökte prata.

Det tog mig ett år att komma över det och våga sjunga igen.

#4 Den där dirigenten verkar man ju kunna kasta i kanalen, hoppas han fick kronisk tennisarm och grus i skorna som karma

Mitt värsta uppträdande var en alla hjärtans dag-konsert i en kyrka för något år sedan. Låtarna jag skulle sjunga var inte särskilt svåra, men båda var ganska fria i tempot.

Pianisten som skulle kompa mig var en kvinna jag aldrig träffat förut, och vars pianospel jag aldrig sjungit till tidigare. Jag kände mig ändå ganska trygg eftersom jag var van vid att sjunga tillsammans med musiker som jag visste kunde hänga på mig och anpassa kompet efter eventuella misstag jag skulle kunna tänkas göra. Den här kvinnan var absolut inte en sådan musiker, fick jag sedan erfara.

När jag stod inför publiken redo att sjunga såg jag att några av mina klasskompisar hade kommit dit, och det är ju alltid lite jobbigare att sjunga inför människor man känner (tycker jag). Vi satte igång, och jag kände genast att pianisten var helt ute och cyklade med tempot. Det gick alldeles för långsamt. Jag hakade på så gott jag kunde och försökte visa att jag ville öka tempot lite, både med kroppsspråk och sång. Detta ledde till att hon istället började spela alldeles för snabbt. Jag fick rätt mycket panik men försökte ändå hålla masken och köra på i ett tempo som inte innebar att jag stod där och rappade fram texten… Vi hade nästan ingen kontakt alls under framträdandet, det var som att hon satt där och spelade ett solo. Jag lyckades i alla fall sjunga klart låten, men kände mig allt annat än stolt över mitt framträdande. Den andra låten gick inte heller bra, där var det många långa toner som jag på några ställen råkade avsluta lite för tidigt. Istället för att då spela klart det hon skulle och sedan låta mig komma in där jag skulle fortsätta sjunga eller hoppa till nästa direkt blev hon helt förvirrad och började spela helt fel.

Att ha rätt musiker vid uppträdanden är otroligt viktigt, har jag fått lära mig!

mitt värsta uppträdande var nog när jag och min kompis skulle vara med i skolans talangjakt vi hade bara tränat i 2 timmar och vi trodde att vi var redo.. vi skämde ut oss mindes ingenting min mikrofon gick av och allt!

Mitt sämsta uppträdande..

Tror de värsta var på en karaoke tävling på ett konvent faktiskt.. otroligt nog.

Har nerver i kläm och får utmattnings anfall där efter.

Så själv klart mitt i en japansk låt så klart. Så håller jag på å tappa micen, hör folk oförskämt skratta i bakgrunden.

Så sjöng jag självklart falskt för gud och fosterland så jag gjorde en grimars själv och återhämtade mig i refrängen.

Måste sett rätt roligt ut dock. Fluffiga benvärmare, ihop körda knän, krampaktigt kramandes om micen för att fortfarande inte tappa den och fokuserade på skärmen samtidigt som jag försökte ha lite senvana.

Till min tröst van jag tävling. Vad jag fick höra var "Ja men du hämtade dig i refrängen igen i alla fall, de andra sjöng falskt rakt igenom". Vilken tröst ^^'

När jag gick i femman gjorde min klass en show för att samla in pengar. Jag fick sjunga vilket jag var jätteglad för :D Men när jag skulle ta den högsta tonen så drog jag mikrofonen närmare automatiskt… Alla höll för öronen och det var sååå pinsamt xD

På min konfirmation för två år sen så sjöng jag och 4 av mina kompisar. Allt gick bra till en början, sen flög en fluga mitt framför min kompis ansikte, hon fick panik då hon inte gillar insekter. Så hon börjar vifta med armarna och smäller till min andra kompis i ansiktet. Kompisen som fick smällen i ansiktet trampade sjukt hårt på min fot, så jag välte micken. Hahaha fail.. Det var så pinsamt! Bästa var att typ hälften av människorna i kyrkan filmade så detta är ett väl dokumenterat minne. Vår ungdomsledare som spelade piano började skratta också. Haha, ja det blev nästan en katastrof. xD

Jag har inte sjungit inför folk sen dess, förutom på ett musikprov jag hade i skolan. ^^

När jag var lucia i trean… Själva sången gick bra, men mitt i en sång föll kronan ner på axlarna! Jag gömde mig på toan halva julfesten,mamma och pappa drog ut mig.