Alla som uppträder mycket kommer någon gång troligen att göra det. Skämmigt värre att tappa bort texten inför en stor åhörarskara, och kanske ännu värre, i direktsändning i teve.

Så hur gör man när man tappar texten? Hur kommer man igen? Evert Taube i spritdimman tappade den rätt många gånger, och han gjorde omtagning, men han var så älskad att han kunde göra bort sig hur mycket som helst. Rönnerdahl svängde sina lurviga, och så var han uppe på banan igen.

En gång för drygt trettiofem år sedan föreslog Nana Mouskouri att hon och Jairo skulle sjunga Cucurrucucu Paloma i direktsändning. Låten är mexikansk och tillhör kanske inte Jairos vanligaste repertoar, men den är så pass känd att han skulle kunna sjunga den a capella om man väckte honom mitt i natten. Och eftersom spanska är hans modersmål, är texten ett begripligt flöde, ett poem, som han aldrig skulle missa på.

Nana Mouskouri däremot, kan visserligen spanska, men hon har lärt in sången utantill, utan just den där känslan för själva poemet. När Jairo accepterar att sjunga den tillsammans med henne, har de inte repeterat, så det blir som det blir. Nana missar kapitalt i slutet av första versen. Det finns ingen återvändo, och det är direktsändning.

Jairo är driven. Han har ett par decenniers scenvana bakom sig, och utan att göra en min, styr han över till en avslutning, som för den som inte kan låten inte avslöjar den grova blundern. Musikaliskt funkar det, men texten? Nana vet att hon missade, och hon griper halmstrået som Jairo erbjuder, och de avslutar som om allt var helt som det skulle.

Och det hela sparades till eftervärlden.

Det är inte hela världen om du tappar texten, och få kommer att märka det, så länge du inte tappar tråden.