För min egen del så började jag sjunga på allvar nån gång i 16-17-årsåldern. Kände min ytterst begränsad med tanke på registret, hade svårt att nå toner över C1/D1, och E1 var absolut max då jag tog i. Nuförtiden klarar jag enkelt en ters högre toner, och enskilda toner upp på C2 eller t..o.m. D2 om jag inte räknar med falsetten. Har också lärt mig framkalla distorsion och fått ett bättre vibrato och allmänt fått en helt annan säkerhet i rösten. Därmed inte sagt att jag skulle klara mig speciellt bra i t.ex. Idol. Har aldrig testat och tänker inte göra det heller.

Det som jag inte blivit bättre på är styrkan i de lägsta tonerna. Jag når inte heller några lägre toner nu än jag gjorde som nybörjare, fastän jag blivit dubbelt äldre. Nån bra falsett/neutral i högre tonlägen har jag inte heller utvecklat, känns så svårt och skillnaden i volym mellan neutral och curbing är enorm. Det är nåt jag skulle vilja kunna behärska bättre.

Timing (inte att förväxla med rytmsinne) är också nåt jag haft svårigheter med tidigare men blivit märkbart bättre på. Säkert mycket på grund av att jag började spela bas när jag var 23, och bas är ett tydligt rytminstrument och bra tajming krävs av en basist för att det ska låta bra. Dock som sångare så tappar jag lätt tajmingen lite om jag inte aktivt tänker på den då jag inte sjunger eller spelar, eller hör rytmen tydligt i bakgrunden. Mitt rytmsinne är och har alltid varit ganska bra, det är bara exaktheten (det jag kallar timing) som saknats, och saknas ibland fortfarande om jag sjunger utan komp.

Nåt jag blivit bättre på är att tala med publiken. I början sjöng jag endast och lät en annan sköta snacket mellan låtarna, men det klarar jag bättre nuförtiden. Det var bara att börja på, insåg hur konstigt det verkade att inte prata alls utan bara sjunga, så jag tvingade mig börja tala mellan låtarna och det var inte så hemskt som jag trodde. Ingen lyssnar ju ändå på vad man säger…

Jag har sjungit sen jag var liten och har inte tänkt på hur jag utvecklas då jag inte kommer ihåg hur jag lät för några år sedan.

#1 Jag bara sjunger, jag vet alltså inte hur jag sjunger ett C eller ett D osv..

Hur vet man det? Jag vet inte hur tonerna låter…och hur man för över det till rösten…om du förstår vad jag menar.

Om du vet var tonerna ligger på ett piano så är det ju bara att kolla. Sjung de toner du spelar och testa var dina gränser går. De svarta tangenterna är grupperade 2 och 3 om vartannat, och den vita tangent som är till vänster om varje grupp om 2 svarta är C. De vita tangenterna efter det är D, E, F, G, A, B (H) och sen C igen. Kolla t.ex. här: http://en.wikipedia.org/wiki/Musical_keyboard

Jag vet vart de ligger på piano osv ;)

Men hur vet man hur man sjunger dem? Det är det jag inte förstår..

Om du lyssnar hur ett C låter på Piano, hur vet du sen hur du ska härma den tonen?

Om du tycker att det är svårt, så kan du göra tvärtom åtminstone i början. Sjung en ton och försök hitta den tonen på pianot. Flytta sen bort från den tonen med både rösten och pianot tillsammans i hela eller halva tonsteg tills du landar på exempelvis C. Sen kan du utgående från den tonen t.ex. sjunga och spela C-durskalan upp och ner. Kanske det är bra att spela den först, och sen sjunga med andra gången. Upprepa några gånger, och till sist provar du sjunga skalan upp och ner utan stöd från pianot. Kolla att du landar på rätt ton till sist. Gör du det inte, upprepa C-durskalan tillsammans med pianot ytterligare några gånger och testa på nytt.

Grejen när du spelar en ton och sen ska sjunga samma ton är att du hittar samma frekvens där de precis låter lika. Svep upp och ner med rösten tills du hittar rätt ton. Man hör rätt bra då man ligger på samma ton så det är nog bara en fråga om övning. Men det ska vara hyfsat exakt rätt för att det ska låta rent, kanske det är det som är det svåra?

När du jobbar med att med rösten hitta tonerna du spelar, jobbar du in tonerna i muskelminnet och det gör det lättare att hitta dem i fortsättningen. Jag tror det svåra är att komma igång med det här men att man ganska snabbt sen avancerar och blir bättre på det när man väl kommit på hur man gör. Det här är nog en av de allra viktigaste sakerna att behärska som sångare så det lönar sig att satsa tid på det om man vill bli bra på det.

När man sen sjunger till musik som spelas så får man inte glömma bort att lyssna på kompet. Det är tyvärr ganska vanligt hos sångare (själv har jag tidigare haft samma problem) att man inte lyssnar tillräckligt på kompet utan bara på sig själv, och mitt i allt har man glidit bort från tonarten och det man sjunger låter falskt. Men ofta är man tyvärr själv den sista som märker det. Därför är det jättebra att när man övar banda in sig själv så man kan lyssna på sig själv och kompet efteråt. Man lär sig vad som är svårt och kan öva mer på just de svåra sakerna. Första steget mot att bli bättre är alltid att kartlägga de sakerna man inte är så bra på, och sen börja öva på dem. 

Jag har sjungit så länge jag kommer ihåg, och har väl alltid haft en naturlig förmåga att ta rena toner och alltid haft ett helt okej gehör - så det är inte sådana delar av min röst jag har fått jobba mest med.

När jag gick i grundskolan var jag alltid med i alla musikaktiviteter som fanns - skolkör, elevens val musik och så vidare. Jag upptäckte ganska fort att jag klarade av att gå mycket högre än alla andra när vi gjorde uppsjungningar och sjöng ljusare låtar. Men detta inte enbart på grund av att jag är en sopran, utan på grund av att jag redan från början väldigt enkelt kunde byta mellan bröst- och huvudklang. Detta samtidigt som mina klasskamrater pressade så mycket de kunde för att komma upp i de högre tonerna med sin bröströst.

I högstadiet började en klasskompis till mig gå till en sångpedagog, och jag blev genast intresserad när hon berättade det för mig. Så jag började också gå hos samma sångpedagog. I början var det mycket att jobba på. Jag envisades med att visa att jag klarade av att använda min huvudklang under uppsjungningarna, men så fort vi började sjunga låtar gick jag över till bröströsten och började pressa. Jag hade även svårt att sjunga rakt. Jag hade en tendens att "puffa" som min sångpedagog kallar det. Jag hade svårt att bara sjunga rakt och enkelt, helt enkelt. Länge fick jag träna på att sjunga rakt, att tänka att jag var en robot som sjöng. Detta har verkligen lönat sig, kan jag känna nu. Innan man börjar dekorera sin sång måste man ha en stabil grund, och det fick jag tack vara det här. I början hade jag även problem med starter. När pianot började spela stod jag och tvekade hela tiden, jag kunde inte hoppa in och börja sjunga! Jag har fått jobba med att vara riktigt bestämd och självsäker, och räkna med att pianisten följer mig om jag råkar hoppa in fel. Efter ett tag hade jag utvecklat en riktigt stabil huvudklang, fått en bra grund och mer självförtroende i min sång.

För ungefär ett år sedan gick jag även ett tag hos en annan sångpedagog, med en helt annan inriktning. Vi jobbade med min bröströst, och väldigt mycket med soul. Jag visste att jag klarade av att ta riktigt höga toner med min bröströst, men hade otroligt svårt att hitta dit. Vi jobbade mycket med att använda en mörk inställning och mycket stöd, och även att jag skulle våga. Att sjunga högret toner med bröströst kräver ju mycket volym, vilket kan kännas lite skrämmande. Jag hade väldigt roligt då jag kände att jag utvecklades snabbt och upptäckte nya delar av min röst. Vi jobbade även mycket med känsla och uttryck, vilket ju är jätteviktigt. Jag känner nu att det viktigaste är ju inte om man sjunger bra eller inte, utan om man kan förmedla något. Tyvärr fick jag sluta ta lektioner med henne på grund av tidsbrist.

Nu på senare tid jobbar jag och min sångpedagpg på lite roligare saker. Jag utvecklar min huvudklang ännu mer och vi har börjat sjunga en del klassiskt. Det är väldigt spännande! Jag jobbar även mycket med musikallåtar, för att få till den där kraften och bettet även i min huvudklang. Jag har även fått inse mina begränsningar och var jag är mest bekväm. Jag är en mezzosopran och kommer nog aldrig att få till de där högsta tonerna på ett bekvämt och jättesnyggt sätt.

Jag har även alldeles nyss kommit med i en professionell kör som heter Arctic Light. Jag växlar just nu mellan andrasopran och förstaalt, vilket innebär att jag får utforska de mörkare partierna av min röst. Jag har upptäckt att jag faktiskt klarar av att gå riktigt lågt!

Kul läsning Mimmi! Intressant och bra inlägg.

När jag var mindre gick jag oftast upp i en högre tonart än vad som passade. Så att det lät pipigt. När jag lärde mig att sjunga med magen så har de problemen gått bort. Helt enkelt så.. c;