Så här har jag lärt mig och gjort i alla år.

Sekunden innan man börjar sjunga, ställer man in hela kroppen så att allt är förberett.

Man står bekvämt, helst ganska brett med fötterna så att man har bra markkontakt, en "ingen kan putta omkull mig"-ställning. Tänk här på hållningen. Titta gärna i en spegel så du ser vad du gör.

Man börjar slappna av uppifrån huvudet, låter alla muskler slappna av:
käken, hakan, (låt den ramla ner)

halsen, (inuti ska halsen kännas som ett grovt stuprör där luften kan passera fritt),

axlarna (släpp ner axlarna!!),

armarna,

(i den mån det låter sig göras,  om man håller i en mic kan man ju inte släppa den osv),

bröstkorgen, magen, (diafragman ska "falla ner" *)

(samtidigt släpps även luften ner , man andas in utan att "dra in andan")

, ryggen, ner till höfterna.

Detta tar med vana inte ens en sekund att göra.

Sedan aktiverar man magstödet, dvs spänner liiite liite så att man känner att var man har det (som att krysta lite) och ställer in munnen för texten och TADA! sjunger man.

När det är slut på frasen och man ska andas, gör man om hela avslappningen igen. Jodå, man hinner!!

* detta är en motsägelse, diafragmans rörelse neråt känns som att den faller ner men det är egentligen en muskelrörelse och diafragman är i avslappnat läge faktiskt platt och sammandragen under lungorna, något som möjliggör att vi andas när vi sover…)