Klippet är väldigt kort för att kunna säga nåt med desto mer substans. Jag hör är att tonerna är rätt och så, och att du kanske sjunger lite väl luftigt, men ändå vackert. Du kunde med fördel ta lite sånglektioner, det brukar hjälpa massor, och med mer vana att sjunga blir du nog minst lika bra som din syster. Ni är ju släkt, så chansen är ju stor att du är minst lika musikalisk som henne. Du har bara inte övat på att försöka bli lika bra, gissar jag.

Jag vet annars precis vad du menar med att vara i skuggan av nån annan. Min tvillingbror har sen barnsben varit mycket mer musikaliskt begåvad än jag, och har bl.a. absolut gehör. Han spelar och har alltid spelat piano, har uppträtt sedan ca 8 års ålder och är idag yrkesmusiker och pianolärare. Själv har jag alltid musicerat mer eller mindre, men kom själv igång på allvar alltför sent för att satsa på en yrkeskarriär inom musiken. Jag låg alltid i skuggan av brorsan och när det var dags att välja väg efter gymnasiet hoppade jag på ingenjörståget och han började studera musik. Ingen chans att jag hade fått studieplats på någon musikutbildning då för 15 år sedan! På riktigt. Ingen chans. Idag är han yrkesmusiker och jag är det inte, men jag har ändå utvecklats rejält och jag har brorsan att tacka - till viss del - för det. Jag vet mycket tack vare honom var ribban ligger för en yrkesmusiker. Den ligger väldigt högt. Dit har jag strävat, och också kommit ganska nära den, åtminstone i vissa avseenden. Men jag har tyvärr inte avsatt tillräckligt med tid för att öva.

Under de senaste ca 5-6 åren har jag ändå haft förmånen att spela och uppträda med många väldigt duktiga musiker inklusive utbildade proffs, och jagvar även gitarr- och bandlärare i 4 år tills jag nu i vår meddelade att jag inte kommer att fortsätta med det, behöver mer tid för mitt riktiga jobb och mina andra intressen. Utan att vilja skryta så kan jag säga att det är det många som idag ser upp till min musikalitet, speciellt elever och arbetskompisar, trots att jag själv fortfarande anser mig vara ett rejält steg under både min tvillingbror och min 12 år yngre lillebror, som nu också är blivande yrkesmusiker. Jag har blivit kallad proffs, dock enbart av icke-proffs… Själv vet jag att jag inte är ens nära proffsnivån. Men vissa saker är jag rätt bra på.

Vad jag vill säga är att man inte ska vara så hård mot sig själv trots att man har nån nära sig som man tycker är mycket bättre än man själv är. Så, istället för att se dig själv där i skuggan, försök bli lika bra. Börjar du på riktigt träna för att bli en bra sångerska så kommer du säkert ifatt din syster ganska snabbt. Om du vill det, alltså. Jag ville kanske inte tillräckligt. Hade jag velat tillräckligt och jobbat för det kanske jag hade blivit proffs idag. Vem vet..?