Jag har ALLTID älskat att sjunga och min stora dröm var att uppträda för någon. Men, jag sjöng som en kratta. Så varenda dag jag mockade i stallet så sjöng jag. På 9.ans skolavslutning (cabare), så tog jag min chans. Jag hade då övat i måånga år, och från att ha sjungit som en kratta, så lät det faktiskt bra. Ingen visste om att jag kunde sjunga, INGEN. Jag berättade aldrig för min familj att jag skulle uppträda, så när det väl var dags så var jag spyfärdig. Jag var mobbad i skolan pga. att jag är från Holland, så det kändes extra pinsamt. Men, jag tog min chans. Jag har aldrig känt mig så bra som jag gjorde då. Folk kom fram till mig som jag knappt kända, och berättade att dom rös och grät när jag sjöng. Min mamma sa, att hon nästan ramlade av sin stol, för att hon var så förbluffad över min röst. Hon hade inte en aning ;)

Det krävdes mod för att göra det jag gjorde, och jag sov knappt veckan innan (inte dagarna efter heller). Men jag är SÅ glad att jag gjorde det, trots min rädsla. För nu har jag uppträtt ungefär 20 gånger, jag har vunnit en talangtävling i kommunen och folk kommer fortfarande fram till mig och säger att jag fick dem att gråta.

Du måste tro att du vågar! Gör det du verkligen vill! Du kan ju bara spontant säga till dina föräldrar att du skulle vilja lära dig sjunga och ta sånglektioner, eller så bara överaskar du dem, som jag gjorde! Lycka till!

#1 - Åh, låter jättehärligt! :')
Modigt av dig måste jag ju säga!!
Jag är nog mest rädd för att göra bort mig… eller för att det inte ska låta bra… :/

Och att jag ska vara så nervös att rösten blir skakig… För jag blir verkligen skakig när jag blir sådär jättenervös.

Hej!

Gör det inte till en så stor grej det där med uppträdande. Jag tycker du ska söka upp några människor i skolan som du kan starta ett band med, eller nåt liknande. Med en gemenskap som ett band skapar känns det alltid tryggare att uppträda, man är inte ensam och utlämnad till sitt öde. Dessutom får du i och med bandträningar chansen att öva ordentligt och växa in i rollen som sångare. Tycker att du ska prova på det om du bara har möjlighet.

Med tiden och dom kända babystegen framåt så brukar allt lösa sig, även scenskräck.

Du får ta det steg för steg, små steg i taget!

Kanske är det lagom att börja med att sjunga i en kör? När man sjunger i kör är man ju inte lika utblottad och "naken", utan ens röst smälter ju ihop med de andra körmedlemmarnas. Gör man lite fel märks det sällan. Det kan vara en bra väg att börja på. Du får uppträda men är aldrig ensam, utan har alltid stöd hos körmedlemmarna. Man utvecklas dessutom massor i kör, det är väldigt roligt och man får nya vänner!

#3 - Det är faktiskt så att jag slagit mig ihop med några elever i min förra skola, som vill starta ett band ;) Alla har kommit överens, vi har en kille på trummor en tjej på bas eller gitarr och sedan ska vi ha en till… Och jag ska sjunga…

MEN jag har berättat för dem om min brutala nervositet och scenskräck, och de förstår mig och säger att de inte tänker kritisera mig… men ändå… alltså jag vill ju veta om jag är bra eller dålig! Är jag dålig så vill jag att dom säger det, men tror inte dom skulle göra det…

Och jag vågar liskom ändå inte :(

#4 - Kör är nog inte direkt något för mig…
Men tack för tipset, och jag håller ju med… man är ju inte ensam och det är ju bra!

Kram Tilda! ♥

Vet du, jag har ett förslag som jag själv använder mig av. Det var så längesedan jag stod på scen nu men jag minns själv hur otroligt tufft det kunde kännas innan, fast man kände att det var detta man ville göra.

Nu förtiden sjunger jag enbart "online" dvs genom olika musikprojekt tillsammans med musiker. Det har resulterat i musik-youtube-videos (som är enkla att göra) och en och annan låt på skiva På så sätt kan jag göra det jag älskar utan att fundera över att någon "ser mig". Jag kan fortfarande nå ut till människor och i bästa fall beröra.

Så det finns massor med sidor på nätet där du kan lägga upp låtar Sen det här med att du börjat med ett band tycker jag är SÅ bra för då är du inte ensam och då kan ni stötta varandra

Och hade jag varit du hade jag bett en riktigt god vän lyssna på mig, för då kan du känna dig tryggare tror jag. Sen kanske det är både nervöst och knaggligt just i början bara för spänningens skull men ge inte upp! Brinner du för detta så följ den lågan!

Stor pepp-kram!

#6 - Åh, ja har tänkte på det här med youtube och så… :) Dock har jag väärldens sämsta mic på datorn :( Det låter inte bra med det ljudet altså…

Tror jag ska låta min syster få lyssna på mig :) Känner mig tryggast med henne. Jag ska försöka! Jag ska alltid försöka nå mina drömmar! :)

Tack så jättemycket! ♥

Sååå lite så

#5 Att du har hittat ett band att sjunga med är ju jättebra! De vet ju att du har problem med nervositet och har ju accepterat det. Det gäller bara att ha tålamod nu! Du får ta små steg i taget. Börja med att försöka våga sjunga inför dem. Första steget blir kanske att bara våga ta ton inför dem, även om det bara är litelitegrann! Stressa inte utan låt det komma i den takt det gör. Så småningom kommer du säkert att känna dig riktigt trygg med dina bandmedlemmar och våga sjunga ut ordentligt och experimentera med din röst och ditt kroppsspråk. Till slut står du säkert där på scenen och briljerar!

Så mitt tips är att inte känna panik eller stress. Ta det bara lugnt, det kommer att ordna sig så länge du bara kämpar på!

Tycker du ska börja med att börja små sjunga nrä du t.ex är i ditt rum eller sitter vid datorn eller nåt. Utveckla det mer och mer och sedan tror jag du har blivit modigaremed att våga berätta det :)

Hej! :) Känner igen mig i det där. :) Jag brukar alltid stänga dörren till mitt rum och sitta framför datorn med youtube (lyrics) och sjunga. Och då brukar jag säga till mina föräldrar: "Jag går upp och sjunger." De vet att jag har scenskräck så då stör dem inte utan låter mig sjunga ifred. Kanske jättelöjligt men så är det. Mina föräldrar vet att jag tycker om att sjunga men jag har aldrig sjungt inför dem trots att dem frågar om jag inte kan göra det. Jag drömmer om att bli sångerska samt skådespelerska och även ha djur på fritiden (som jag har nu :) ), men jag har en enorm scenskräck. :(

#12 - Känns skönt att man inte är ensam!
Mina föräldrar vet inte ens om att jag tycker om det…

Men min dröm är precis som din..! <3

Kram

i början när ja började sjunga då va ja jätte rädd o vågade heller inte sjunga inför någon ja tyckte själv att de lät fult o sen när ja va runt 14 år för alltså 5 år sedan då lärde ja mej spela gitarr o de va då ja vågade lite mer för då hade ja lixom gitarren som stöd som ja spelade på samtidigt som ja sjöng o sen spelade ja mer o mer o första gången ja stod på scen va för 3år sen då va ja skit skraj o tänkte .. ne nu åker ja hem!! men nnär ja kom fram på scenen så såg jag inte ens publiken för det var så mörkt o de gick hur bra som helst :) Man behöver inte ens titta på dom man spelar för titta rakt fram bara så går de hur bra som helst för mej iallafall :) Lycka till!! :)

Jag har också scenskräck…
Men jag lovar att det är jätte hemskt att gå upp på scenen.. men efter ett tag, så är det inte lika läskigt! :)
Tro mig!
Nu har jag inte stått i rampljuset på två år så :/
Jag har inga bättre tips än att möta rädslan!

// Ronja :)

Jag hade också scenskräck, jag tror att man har det för att man känner sig osäker med sin röst. Jag gick hos Loud Attic (en musikstudio i Centrala Göteborg) där man går i en grupp på 4 personer och sjunger tillsammans varje vecka. Deras Sångpedagog Paulina är fantastisk! Hon hjälpte mig med massa nya tekniker och även om det var jätte nervöst att sjunga inför nytt folk i början så blev det lättare varje vecka, de blir en trygghet att gå dit tillslut. På Avslutningskonserten var jag knappt nervös för jag var så trygg i mig sjläv och hela min grupp stod och hejade på :-)